Freshes games och första skolveckan
Av de sju föreläsningar det är tänkt att jag ska ha varje vecka så har jag nu efter första veckan haft EN. Det var inte förrän på fredagen som jag hade turen att både klasskamrater och föreläsare dök upp. Tisdag – torsdag var det bara jag som dök upp vid föreläsningstillfällena. Läraren bestämde sig snabbt för att jag skulle vara ”course rep” (kursrepresentant, länken mellan studenterna och läraren) för fredagskursen vilket innebär en massa trevligt extrajobb för mig. När han insåg att jag skulle ha två till kurser med honom frågade han om jag ville vara course rep i dem också men jag avböjde vänligt men bestämt. Förhoppningsvis minns han det nästa vecka då de kurserna ska starta.
En av sju, cuz this is Africa!
Så vad har jag hittat på den här veckan förutom att ränna runt till massa tomma föreläsningslokaler? Sport, sport och ännu mera sport har kantat veckan. Det är nämligen freshes games under två veckor vilket är en turnering mellan de olika boendena på campus som bara de nya studenterna får delta i. Efter två fotbollsmatcher har vi (mitt boende Kwame Nkrumah) lyckats ta sig till final. Den är på tisdag. Jag och Madelen har stått för samtliga mål och får spela yttermittfältare på varsin kant. Däremot ser man hur resten av laget har utvecklats från den första matchen så det är kul! Vi har fått massa fans här ;)
Idag var jag uppe med tuppen, eller innan tuppen kanske. Klockan 5,20 ringde väckarklockan. 6,00 skulle det vara avfärd för badminton, vi åkte 7,30 och jag fick inte spela förrän 10,15. En sovmorgon hade varit skönt? Och ja – mitt boende vann både på dam- och herrsidan.
Det går bra nu.
På eftermiddagen var det dags för bordtennis där jag inte kände mig fullt så självsäker i förhand då jag knappt spelat sen jag slutade på pingis när jag var elva. Det visade sig att de två bästa damspelarna var i samma lag som jag vilket var tur! Vi spelade två matcher var och vann samtliga. Ännu en pokal till Kwame Nkrumah!
Dags för semifinal i fotbollen!
En av våra många inneboende.
Dags för badminton och pingis!
Oh, en riktigt skön nyhet: Sista dagen för föreläsningar är 18 november! Sen den 28 november börjar final exams och fortsätter till 16 december. När man skrivit en final exam för en kurs så är den slut. Förhoppningsvis hopar de sig inte på en och samma dag som mina föreläsningar lyckats göra!
Idag är det söndag – det betyder ladda inför monstermåndag!
Registration week och första dagen i skolan
“It’s oranges”
“But there green!”
“What color are they in your county?”
“… orange?”
Måndag den 22 augusti 2011
Tidigt gick det upp för mig att en vecka antagligen inte skulle räcka till att registrera sig på kurserna. På måndagen skulle vi infinna oss 9,00 på Centre for International Education (där vi använder internet) för att registrera oss på kurserna. Det ändrades till tisdag. Där satt vi till efter klockan 16. Vad hann vi då åstadkomma på dessa 7 timmar? Jo, vi fick fylla i ett papper med personuppgifter och på baksidan av pappret skriva de 5 kurser som vi ville registrera oss till (vilka bestämdes, godkändes och skickades till Ghana av Göteborgs Universitet i maj…). Sedan var det bara att vänta. Hela tisdagen och onsdagen satt vi och väntade på CIE på att de skulle komma med våra scheman så vi kunde se om de olika kursernas föreläsningar krockade eller inte. Om de krockade så skulle vi bli tvungna att välja om. På onsdag eftermiddag kom de fram till att vi själva skulle gå runt till de olika departments som höll i våra kurser för att hitta scheman. - Men inte förrän på fredagen för troligen skulle de inte vara klara innan dess.
Africa time de lux: då det tar över en vecka att utföra något som i Sverige tar 2 minuter på datorn. Den dag jag vaknar i Ghana och vet hur mitt schema för dagen ser ut är efterlängtad. Till dess förblir Africa time charmigt men något stressande.
Fredag: Ett preliminärt schema på mitt ena department hade kommit ut. Obligatorisk närvaro för samtliga första dagen. Tyckte lite synd om de andra utbytesstudenterna vars scheman inte kommit ut alls, närvaron blir svår när man inte vet när eller var man ska infinna sig… De andra utbytesstudenterna tyckte däremot mer synd om mig:
Måndag: 6,30-8,30: Qualitative Data Collection Techniques, level 400 (motsvarande år 4)
9,30 – 11,30: Project Development & Management… level 300
15-16,30: Environmental Education, level 300
Något säger mig att jag kommer vara lite trött på den sista föreläsningen, och den första… och kanske den andra. Inte varje dag man får gå till skolan klockan 5,45!
Så blev det måndag och med en banan till frukost vandrade jag till skolan. Våra eluttag fungerar nämligen inte så koka gröt blev det inte tal om och då eluttagen inte fungerar så har vi fått myror i kylskåpet och slängt den lilla mat vi hade där. En liten parantes till er som tror att jag bantar bara. Så är inte fallet.
Hur som helst. På den första lektionen väntade vi över en timme på att föreläsaren skulle komma. Det gjorde han inte. Träffade massa trevliga människor i varje fall så var glad att jag gått upp i ottan! De förklarade hur det fungerade med final exams, pop quiz, assignments mm.
Nästa kurs var i en ”new lecture theatre” i en annan byggnad. Denna var så ny att den inte var färdigbyggd och jag meddelades att inga lektioner kunde hållas där… Gick upp till general office och frågade om den var flyttad samt om det var någon idé för mig att gå till eftermiddags föreläsningen eftersom det var samma föreläsare som på morgonen och han inte var där då. De sa att jag skulle prova att gå till mina kurser imorgon istället.
Nu ringde Isaac som jobbar på CIE och sa att jag måste skynda mig till biblioteket för fingeravtryck till vår registrering. Där fick jag sedan vänta 9:45-13:30, tur att jag tagit med mig en bok… De hade tappat bort pappret jag fyllt i föregående tisdag så fick skriva om det.
Äntligen registrerad!
Fick ett papper med min information vilket man sedan skulle ta med till sina olika departments och få stämplar och underskrifter. Väl där fick jag reda på att min andra föreläsning idag faktiskt hade blivit flyttad till en annan sal och att jag missat den… suck.
Tog dessutom reda på schema för mina övriga kurser som nu var mer eller mindre klara. Som tur är så verkar det preliminärt. Annars kommer jag ha helvetes måndagar den här hösten. 14 timmar i skolan… Föreläsningar från 6:30-20:30… fyra olika kurser. Visst, resten av veckan blir rätt slapp, men orkar man med måndagarna? Funderar på att byta någon kurs så jag får bättre schema…
Vi får se när allt är på plats hur det ser ut då. Man får hoppa på och av kurser de första två veckorna tydligen.
Tog väldigt lite bilder förra veckan men här kommer en smak av Ghana.
I taxi pa vag in till Cape Coast fran campus stotte vi pa annorlunda fordon pa vagen!
En gata mitt i Cape Coast. Poppis att ha reklam pa husvaggarna!
Har ar tvargatan till den ovanfor, lite skillnad i standard..
En av alla färgglada ödlor som det kryllar av!
En man lagar fisknät vid Cape Coast Castle
Några av hundratals getter på campus
Oburoni
Insikter: En vecka kan gå fort trots brist på aktiviteter och rinnande vatten kan få en människa att gråta glädjetårar.
Tack för alla fina kommentarer! Kom ihåg att skriva någon form av namn så jag förstår vem det kommer ifrån bara :) Om ni har Skype och vill prata så får ni gärna lägga till mig (malincarlstrom). Har mycket begränsad tillgång till internet än så länge bör tilläggas. Det är också anledningen till bristen på bilder, trist att det är så svårt att få upp! Försökt i kanske 6 timmar och lyckats med 4 st…
Förra veckan var ”orientation week”. Vi deltog på ungefär 5 % av det hela då det visade sig sakna informativt värde vilket snabbt ledde oss till andra platser. Bland annat stan där vi införskaffade en hotplate och wokpanna så vi kan laga mat på balkongen. Vi var på stranden vid två tillfällen vilket var helt underbart! Vattnet är galet salt men varmt och skönt. När Brian badade och vi flickor lekte i strandkanten med snäckor och vågor (stora) fick vi en publik som stannade i över en timme. Förklaringen vi fick var att de själva inte kunde simma. Det hade alltså inget att göra med vår hud/hårfärg… Förövrigt så har vi köpt en fotboll och spelat två kvällar. Jag har även hunnit med en springtur, något varmt men väldigt skönt.
Vi kan fortfarande inte ta emot sms från Sverige till Ghana simkorten. Detta till trots att vi spenderat ytterliga Africa time på Vodafones kontor (cirkus 3 timmar…). Blev tvingade till ytterligare en tur till stan då vår vattenkokare gav upp efter 4 dagar. Som tur är så fick vi byta den till en likadan fungerande (!). Många barn hann krama mig och nypa mig i benen på turen. ”Oburoni” ropar barnen efter oss, vilket betyder vit människa.
1700 kronor i sjön…
Ja, så har det tyvärr blivit då jag fått en allergisk reaktion på mitt malariaprofylax och nu måste sluta med det och börja med ett annat. Fick dessutom lite övriga piller som jag ska knapra under två veckor. Det kalaset och läkarbesöket var konstigt nog gratis, mycket välkommet! Igår testade vi på nattlivet, trevligt. Åkte till en beach resort med nattklubb i staden bredvid, ungefär 1/3 var turister så vi blev inte lika utstrirrade som vanligt. Kändes nästan som en helt vanlig ”svensk” utgång! Nästa gång får vi gå ut i Cape Coast på en vanlig klubb och se hur man festar på ”obibini” vis (svart människa).
Lördag 13/8 klockan 20:50 hörs det vackraste av ljud från badrummet. Det rinner vatten från duschen! Hann fylla säkert 7-8 hinkar med vatten innan det försvann igen ungefär 20 minuter senare. Var inte ens besviken att jag inte hann duscha utan fick ta ännu en bucket shower.
Än finns det hopp!
Idag, söndag, blev vi hämtade klockan 9 för att åka till Kakum National Park, en mycket guppig resa! Det är en regnskog med en höghöjdsbana (hängbro) och massa spännande men skygga djur. Förutom myror såg vi en blåaktig mask (eller nästan orm med tanke på storleken) på väg till och från hängbron. Uppifrån bron var det fin utsikt över trädtoppar av olika slag, men upplevelsen kändes mer som ett besök på ett nöjesfält än en nationalpark. Man blev nästan åksjuk där uppe! På väg hem åt vi på en restaurang omringad av krokodiler, ett trevligt inslag efter parken. En stor del av eftermiddagen spenderade vi sen framför fotboll på storbildsskärm som finns vid boendet. Härligt med en chans att följa Premier League i höst!
Fufu time! En av Ghanas traditionella rätter.
Jag och Brian på stranden, ca 20-25 minuters promenad från boendet - nice!
Shelby, jag, Madelen och Brian
Många droppar små, vackra som få!
En av många hängbroar i Kakum National Park
Jag och mina två vänner krokodilerna
För att det är Premier League!
Nästa vecka är det registrering i skolan och på kurserna… att det ska ta en hel vecka är jag lite skeptisk till. Förhoppningsvis hinner vi åka till huvudstaden Accra någon dag och turista lite!
Förhoppning: Att jag får de kurser jag sökt, ett schema för hösten samt en skön sista vecka innan skolan drar igång!
// Hummie
Bland spindlar och rengöringsmedel
Insikter: Du får träningsvärk av vardagsmotion. Vardagsmotion behöver inte vara att dammsuga och gå promenader utan kan vara att bära vattenhinkar, jaga spindlar och skrubba väggar med tygtrasor.
På lördagen skulle vi till två turistattraktioner, Cape Coast Castle och Kakum National Park. Vi skulle bli hämtade klockan 10. Det blev vi inte. Gick in till Shelby 10,30 som meddelade att de hade berättat för henne kvällen innan att det var uppskjutet till nästa helg. 11,30 ringde kontoret och frågade om vi var klara att åka till Cape Coast Castle om 10 minuter… (Africa time!). Spagetti och köttfärssås, färskpressad ananasjuice och utsikt över havet inledde turen, like! Från fortet skeppades slavar till Europa och Amerika under flera århundraden. I rum på 30 kvm trängdes 200 afrikanska män i sin egen avföring i upp till 3 månader innan de skeppades vidare. Kvinnorna kunde bara hoppas på att bli gravida då de våldtogs för att få särskilt boende under graviditeten. Tänk att det kan vara en vinstlott.
Shopping följde: Mopp, trasor, vattenkokare, rengöringsmedel, diskmedel, tallrikar osv. När vi kom tillbaka till Kumasi Nkrumah Hall där vi bor på campus så var det äntligen dags att byta rum! Samma planlösning, finare golv, egen kyl med frysfack, elektricitet i badrummet, en spegel, skåp utan tapeter, inga äckliga badrumsmattor…
Lite finare, lite bättre!
Vi gick loss med våra nyinköpta städprylar och städade som tokiga. Ca 60 döda spindlar, 4 timmar och många vändor för att hämta vatten senare – var vi så klara som man kan bli på en och samma kväll. Så när som på stengolvet i badrummet så blev det riktigt fint! Vaknade imorse klockan 5:15 av en kör som sjöng bibliska visor utanför fönstret men med öronproppar kan man sova vidare! Hela helgen här har det varit fullt ös med dj på innergården och folk som flyttar in/ut, fejar, putsar, chillar, dansar, sjunger, bär vatten mm! Riktigt mysigt faktiskt. Däremot slår musiken på runt 6 på morgonen, lite senare skulle vara välkommet :)
Idag har vi kokat gröt med hjälp av vattenkokaren, så nice! Tog en tur till ”main library” men det var stängt på söndagar i två veckor till, vi var på jakt efter internet… På tal om biblioteket så har man ingen koll på något här känns det som. Tydligen börjar inte skolan än på någon vecka, vad som händer till dess är ovisst men vi ska vara på plats åtminstone? Mitt ghananska simkort verkar inte fungera som det ska. Det fungerar till och från mobiler här, har skickat sms till Sverige som tydligen kommit fram men däremot så har jag inte fått ett enda sms från Sverige, trots att det skickats… bara så ni vet om jag inte svarar så har jag ännu inte fått något sms till mitt ghananska mobilnummer från Sverige. Numret: +233 20 39 14 756. Borde funka.
På kvällen skulle vi ta en öl, det var vi värda! Har ju träningsvärk i muskler som jag inte trodde fanns. De hade inte alkoholhaltig öl där vi bor så det slutade med att vi drack whiskey inne på Brians rum. Den var riktigt god, 50kr för en flaska, inte dåligt det! Vi gick till närmsta restaurang utanför campus för att ta en öl där. När vi suttit ner i 15-20 minuter utan att servitrisen (som satt och pratade med en kompis) kommit över till oss, tog vi en taxi hem igen. När vi kom till Kwame Nkrumah Hall så var det en man som skrek/sjöng/mässade från skogen, det lät riktigt läskigt. Var tvungen att fråga några i närheten om det var någon afrikansk dans han utförde (kolsvart så såg honom inte utan hörde bara) men tydligen så bad han och hade kommit in i trans så han talade i tungor! Det är man inte med om varje dag.
Vår strand från bilen, på väg till Cape Coast Castle
Sina, Brian, Madelen, jag och en troligtvis mycket hungrig Shelby på restaurang vid Cape Coast Castle
Cape Coast Castle
Mycket intresserade...
För att Ghana älskar fotboll
Vårt kök! diskho och "vattenkran"
Lyxiga glas gjorda av plastflaskor
Imorgon: kanske någon typ av intro i skolan? Kanske ingenting alls?
// Hummie aka Ekua
Bucket showers och Africa time!
Fredag 5 augusti 2011.
Insikter: Duscha är skönt, el är inte överskattat och ett kök/kokmöjligheter är riktigt bra att ha om man vill äta mat.
Till slut kom Madelen och mötte mig vid gaten till nästa flygning. På väg till Accra var vi en sådan minoritet på planet att till och med flygvärdinnan nyfiket undrade varför vi skulle till Ghana. ”Mama” som satt bredvid mig avslutade vår bekantskap med ”God help you til we shall meet again”, vilket vi fick lite smått panik över då vi verkligen kände ett behov av hjälp för stunden. Vi visste ju nämligen inte om vi skulle mötas av någon på flygplatsen eller inte men hoppades ändå att vi inte skulle behöva Guds hjälp. - Vi hämtades på flygplatsen. Jag blev så glad i min trötthetsdimma att jag tappade alla mina väskor med ett mycket förvånat och kvinnligt tillrop. Det blev en bra icebreaker.
Då klockan i Ghana hade hunnit bli 21:30 (23:30 svensk tid) när vi kom ut från flygplatsen så skulle vi spendera första natten i Accra, Ghanas huvudstad. Så här i efterhand så var det en riktigt lyxig natt med dubbelsäng och ac. Efter frukost morgonen därpå gav vi oss iväg mot Cape Coast, en resa på drygt 2 h med bil. Vi fick vänta ett bra tag på kontoret, Centre for International Education (Africa time!) innan vi åkte till vad som tydligen ska bli ett hem…
Nu följde några timmar med uppgivna känslor. Lägenhetskomplexet såg vid en första anblick ut som ett fängelse men vi hade hoppet i behåll – till vi kom till dörren till rummet och träffade den amerikanska karaktären och utbytesstudenten Jay som förklarade att vattnet inte fungerade och att han och den andra studenten Brian hade bott i det här rummet föregående natt men valt att byta. Vi skrattade och trodde att han skojade, särskilt det med vattnet.
Öppnar dörren till rummet och något dör inombords. 5 månader… här?!
Tapetserade luckor i något som ser ut som ett kök – men bara har just luckor och hyllor. En trasig plastmatta på golvet med tejp på sina håll i ett försök till lagning. Lukten av mögel, skräp på golvet, de två badrumsmattorna som inte har sett en tvätt på säkert flera år, lukten av kiss i badrummet då vattnet inte fungerat på någon dag. Gammalt toalettpapper i toan, ingen elektricitet i badrummet, ingen spegel någonstans, en våningssäng med fängelselakan och en fläkt allt för nära huvudet på den som sover överst. På balkongen står åtminstone ett litet skrivbord, men någon stol har vi inte. Två slitna fåtöljer och en påse med gamla sopor. Vi har varken kokmöjligheter eller ett kylskåp att förvara vatten/frukost etc. i. Ta av sig skorna är inte att tänka på förutom när man ska upp i sängen för att sova.
Jaha, vad hände igår efter att vi sett rummet för första gången. Jo, vi åt en sen lunch, väntade någon timme i en bil, någon timme på kontoret (Africa time!), tjatade om ett nytt boende och handlade bananer i en mörk gränd. Avslutade kvällen med How I Met Your Mother med Brian och Shelby, två amerikanska utbytesstudenter.
Idag startade vår ”orientation” med en tur i bil runt campus. Det är hur stort som helst och en karta hade varit bra för att hänga med var vi var någonstans! (Ca 60 000 invånare på campus under terminerna). Efter det följde en föreläsning med en doktor som berättade om Malaria, Tyfoid, HIV och en hel del andra tveksamma åsikter som t ex att vi kan dricka kranvatten utan att koka det och att det inte finns några homosexuella i Ghana. Vi fick sedan intro till kulturen i landet och hur betygssystem, kurser osv. fungerar på universitetet.
2 h spenderade vi sedan på Vodafone då de skulle sätta igång våra simkort, men nu har jag äntligen en fungerande telefon! Vågade till middag ta något annat än ris med kyckling (yam med fisk) och kom till insikt att jag inte är redo att äta något annat än, pet pet.
Väl ”hemma” tog jag min första dusch i Ghana, en bucket shower. Det innebär alltså att man får gå flera vändor med hinkar och hämta vatten från bottenvåningen (bor på fjärde) och sedan stå och hälla kallvatten från hinkar över sig.
Trots allt så har nog aldrig en dusch någonsin känts så bra!
Vädret är förresten väldigt fuktigt och runt 25 grader men solen har lyst med sin frånvaro.
Nu ska ni få en liten tur bland annat i rummet och jag hoppas ni tänker på och uppskattar alla bekvämligheter ni har där hemma lite extra för en stund, enjoy!
Sahara!
Prison Break?
Köket...
Hade det bara funnits vatten att spola med så skulle det nästan vara lyxigt!
Någon som beställt lite mögel?
Fängelselakanen
Shelby och Madelen
P.S. Nu kröp det ner en liten myra i mitt tangentbord. Imorgon ska vi också på sightseeing.
Hoppas allt är bra där hemma och att ni njuter av sommaren!
// Ekua (mitt namn i Ghana då jag är född på en onsdag. - Visst är jag född på en onsdag mamma?)
“Well, that was a bit of a surprise for all of us, wasn’t it? hehe”
3 augusti 2011.
Insikter: Sverige är vackert, Danmark är platt och i London äter man inte frukt såvida den inte är skivad/hackad och i låda.
Efter att väckarklockan ringt 3,30 imorse (natt) sov jag mig igenom den första flygturen som skulle ta mig till Heathrow, London. 20 minuter tidiga gick vi in för landning. Måste tillägga att jag är en rutinerad flygpassagerare men scenariot som följde vid denna landning har jag aldrig någonsin varit med om tidigare. Vi bromsar in, närmar oss marken, flygen lågt över landningsbanan – planet börjar nu gunga till vänster och höger och många tänker antagligen precis samma sak som jag: Hur ska vi kunna landa utan att krascha?
Som tur är hade kaptenen samma tanke då planet plötsligt drar på full gas och kör upp i luften igen. Efter minuter av frågande ansikten och några flygrädda som drar efter andan hörs kaptenens röst: ” Well, that was a bit of a surprise for all of us, wasn’t it? hehe”. Tydligen hade vi dragits in i vindarna från planet framför och turbulens så nära marken som följd.
Let’s have another go at it! I hope you enjoyed the double sightseeing tour around London.
Nästa försök gick bättre och right on time anlände vi till Heathrow. Vrålhungrig efter en flygplansfrukost i minsta laget (ett halvt vitt hamburgerbröd med 3 skivor salami…) köpte jag mig en second breakfast och har nu försökt döda 3 timmar i väntan på Madelen (3 kvar). Det är den andra studenten från Göteborgs Universitet som blev antagen vid Cape Coast University.
Än är jag inte en gnutta nervös utan förblir oförstående inför att jag verkligen är på väg. Tiden har gått så otroligt fort i sommar och jag har fyllt varenda dag till bredden. Kanske om jag stannat hemma mer och googlat Ghana, förberett packningen i veckor och lyssnat på Ghanansk musik så hade jag känt mig mer hyper. Men än så länge är jag ganska nöjd med mitt lugn och min felaktiga känsla att jag i helgen ska träffa alla vänner som vanligt och ha en härlig sommarhelg hemma.
Vad väntar mig denna helg? Jag har inte den minsta aning, vet ju inte ens var jag kommer sova inatt!
Förresten blev jag grundligt kroppsvisiterad väl framme på Heathrow av en mycket noggrann kvinna som inte nöjde sig med att det slutade pipa när jag tog av mig skärpet. Känns bra att de sköter sitt jobb!
Nästa flygning, från London till Accra (Ghanas huvudstad), så hoppas jag att det räcker med ett landningsförsök.
Klockan 5:00 beredda att skjutsa till Arlanda!
Tänk att frivilligt lämna vackra Sverige!
// Hummie
Two days to go!
Mitt förflutna i bloggen är raderat och här är starten på mitt livs äventyr!
Så närmar sig dagen med stort D!
I helgen avklarades en hejdå-fest på Talltoppen (landstället) och vädret var allt man kunde önska.
Något trött avklarades en släktmiddag på söndagskvällen med tårögda avsked.
Nu började det roliga, tajming!
Var oerhört trött efter middagen och tänkte självklart att det berodde på antalet timmar sömn föregående natt.
Men nej.
La mig kl 24, vaknade kl 2 och var "åksjuk" så in i fanders. Japp, så kändes det.
Dessutom så var jag stekhet - inte på ett bra sätt. (Ganska spännande i och för sig, jag har ju inte haft feber på år och dag!). Avklarade några timmar med huvudet i en hink innan jag lyckas somna in igen.
Nu mår jag på topp, trött och matt som ett barn efter en dag på Gröna Lund, men annars så!
Epidemiologen i mig vill gärna undersöka brunnen på landet då undertecknads far och faster upplevde varsitt liknande dygn förra helgen efter vistelse där, men förnuftet säger att jag ska koncentrera mig på Ghana för den här gången!
Tack all släkt och alla vänner för en mysig helg, kommer sakna er något enormt!
Följ med mig på min resa här på bloggen och keep in touch!
Hade gärna haft en vecka till hemma innan avfärd, att hinna njuta av den svenska sommaren och vänner!
Yr.no visar 25 grader och sol i Ghana, Cape Coast där jag ska vara, 22 grader som lägst på natten. Känns helt överkomligt :)
Jag hör av mig när planet kommit fram och jag har installerat mig i någon form av boende. Håller tummarna för vattentoa, men den som lever får se!
Stora kramar och simma lugnt i augusti!
// Hummie
