Bzz Bzz

30 oktober 2011

Nämen hej! Det var inte igår!
Sen sist har jag lärt mig att laga min favoriträtt ”red red” som består av fried plantains och bean stew. Ser fram emot att försöka mig på det hela i Sverige med lite alternativa ingredienser! Det var en ghanansk vän som är uppväxt i Nigeria, Tega, som lärde mig och Shelby att laga red red. Man ser lätt vilka tjejer som är från Nigeria vs. Ghana – de från Nigeria älskar accessoarer, allt från väskor till peruker, smycken och hårspännen!

Fun fact peruker: I princip alla kvinnor i Ghana med långt hår har peruker/låtsas hår. De flätar sitt eget hår och syr fast löshår i det. Tvättas cirka varannan månad. Förutom att det känns lätt ohygieniskt så måste det vara fruktansvärt varmt! Kliar gör det dessutom – de går runt med små pinnar av plast som liknar tandpetare som de kliar med i hårbotten.

Lördag den 22 oktober skulle familjen anlända i Accra på kvällen. Jag behövde nya skor så jag åkte extra tidigt för att hinna shoppa lite. Gick hemifrån 6,15 och bussen avgick 7,40. Chauffören förklarade att det var på slutstationen som jag skulle av så i lugn och ro satt jag på bussen. Efter några timmar tyckte jag att det tog en faslig tid. Till slut stannade bussen och alla gick av… i något som såg ut som en liten by. Inte kan det här vara Accra?

Sorry, where are we? This is Tema, we passed Accra a while back.
How far is this from Accra? About 30 km.
…

Jaha, då har man varit öster om Accra åtminstone! Chauffören sa att jag kunde få åka med bussen tillbaka när den skulle göra det 1,5 timme senare, så det var bara att vänta och till slut kom jag ju faktiskt fram till Accra… även om det tog lika lång tid som det tar att flyga till Accra från London.

Veckan med familjen blev helt perfekt! Vi hade en dag i Accra då vi såg Square of Independence, Culture Market, stranden mm. allt i fint väder. Vi åkte tro tro med ac till Cape Coast och utvilade på måndagen fick familjen se campus mellan mina föreläsningar i den stekande solen. De var även modiga nog att smaka både red red och fufu! På tisdagen var de på Cape Coast Castle på morgonen när jag hade föreläsning och efter det så bar det iväg mot Axim Beach Resort några timmar väster om Cape Coast. Det var en underbart vacker plats med en lång strand, fina palmer, massa ödlor och fräscht boende. På onsdagen var det regnigt på förmiddagen så vi motionerade längs stranden och badade. Jag, syrran och mamma åkte in till Axim på eftermiddagen då solen tittade fram. De hade också ett fort och en väldans massa fiskebåtar men annars inte så mycket att se. Vi köpte med oss kaffe, vatten, vin och gin (i påsar) tillbaka till resorten.

Såg en ödla som tappade svansen och både svansen och ödlan överlevde. Den sistnämnda sprang iväg och den första låg och vred på sig enda till vi tappade intresse för den och gick till middagen.

På torsdagen fick vi riktigt fint väder och hela dagen spenderades på stranden och i vattnet. Även fredag morgon var det strålande sol och somliga i familjen började se lätt röda ut så det var nog bra att det blev en halvdag innan vi åkte tillbaka mot Cape Coast. Utvilade, svettiga och lyckliga. Åt en underbar pizza på kvällen, trodde inte de kunde göra bra pizzor i Ghana sen tidigare erfarenhet men där misstog jag mig! Den sista dagen för familjen i Ghana blev det shopping i Cape Coast.

En helt underbar vecka med familj, avkoppling, sol (svett), vin och bad!

15 oktober 2011

Äntligen har jag hittat en volontärplats! Skulle dit i fredags men då var bossen på stället i Accra och bad mig komma på lördagsmorgonen istället då de skulle ha en invigning av ”Young and Wise Club”. Det passade ju helt perfekt då det innebar att jag slapp vara med på crosscountry loppet! Volontärplatsen är på en klinik som heter ”PPAG Clinic”, det står för Planned Parenthood Association of Ghana. Där gör de allt möjligt men idag skulle vi alltså inviga en förening som heter Young and Wise som handlar om att ungdomar ska kunna göra aktiva val inom sexuell och reproduktiv hälsa grundat på kunskap. Ett av målen är ju givetvis att reducera spridningen av HIV. Det första Mike, bossen, sa till mig var att han hade tråkiga nyheter men att han trodde att jag kunde hantera det:

”You are going to be the chairperson for this function”

Undrade en stund vad som skulle komma med den uppgiften då jag inte var insatt, men det visade sig snart! En man gjorde en hejdundrande introduktion om att God Almighty var deras ordförande, men att de inte kunde se honom med blotta ögat och därför behövdes en fysisk person etc. etc. – välkommen upp Malin Carlstrom! Där skulle jag alltså sitta på en stol på scenen… okej. Mannen frågade högtidligt om jag accepterade uppgiften och jag fick hålla ett kort tal om att jag var hedrad att så få göra. Enligt dagordningen skulle jag även hålla i ”closing remarks” så resten av mötet/invigningen satt jag där på scenen och tog anteckningar och knopade ihop ett litet avslutningstal som jag sedan fick hålla i. Avslutade min summering av vad som blivit sagt med deras slogan:

Enjoy your Youth [och församlingen svarar] be Wise!

Mycket uppskattat. Nu drog vi vidare till Science (universitetets föreläsningskomplex) för att hålla i en lektion om HIV och AIDS. Jag och de två andra volontärerna Jennifer och Jennifer från USA satt längst bak och kom med frågor osv. när diskussionen avstannade. Det var riktigt kul att lyssna på och jag lärde mig massor! Mina två nya vänner verkar dessutom hel schyssta och jag ser fram emot att spendera mer tid med dem på volontärplatsen, skönt att komma bort från skolmiljön ibland.

Omväxling förnöjer. 7 timmars volontärarbete en lördag, check! Tillbaka till plugget!

Nu ska jag försöka hårdplugga en vecka innan min kära familj kommer på besök, för då lär det inte bli så mycket studier gjorda. Förhoppningsvis hinner jag med lite volontärarbete i veckan också :)

En av alla knasiga statyer på campus, denna precis intill Science

Snacka om kamoflage!

11 oktober 2011

I fredags åkte jag, Steve och Jordan till Busua (Madde kom på lördag morgon) som är en liten by vid den västra kusten. Den var betydligt större än Akwidaa och hade ett utbud av boenden och restauranger – men framförallt så fanns det EL! Natten fredag till lördag var intressant. Det spelades musik. Musiken var väldigt hög. Musiken slutade aldrig att ljuda (med undantag för 30 minuter mellan 7 och 7:30 på morgonen)… När man kom ut på gatan utanför boendet på lördagsmorgonen förstod man varför det lät så högt:


Tydligen så festar man i 2 dagar då det har varit begravning…

Regnet det bara öser ner…

Som vanligt hade vi tur med vädret och det regnade hela helgen! Det gjorde inte så mycket den här gången eftersom vi skulle surfa, nu behövde vi inte oroa oss lika mycket för att bränna oss. På lördagen surfade vi i flera timmar, det var riktigt kul och det var svårt att känna hur trött och hungrig man egentligen var då man var ute bland vågorna och svalde saltvatten! Man kan ju inte direkt säga att någon av oss kan surfa, men i slutet av dagen hade jag kommit upp flera gånger och var nöjd med det!
På kvällen var det fest på Black Star Surf Shop vid stranden och de tände brasa och hade DJ och människor dansade. Vi gick och la oss vid 23 och sov betydligt bättre den här natten!

Lättare sagt än gjort = mörbultade

På söndagen var vi uppe med tuppen för att hinna surfa innan vi skulle åka hem. Lättare sagt än gjort: när vi kom ner till stranden så var det lågvatten och de små vågorna var så nära botten att det skulle vara omöjligt att surfa på dem. Vi väntade i två timmar till vågorna blivit större och kastade oss sedan ut i vattnet. Dumt gjort. Det var verkligen inte en bra tid för att surfa. Två timmar senare var vi alla mörbultade med lättare hjärnskakningar, skrapsår från botten osv. Själv hade jag riktigt tur då säkerhetslinan slet tag i mitt öra och drog ut ett örhänge – att pluppen lossnade först så jag fick behålla örsnibben. (Sörjer däremot mitt örhänge i guld som hängt med i ca 8 år nu…). Men kul hade vi!

”Malin, am out of campus for 3 weeks on an official. My lectures will not come on.”

En härlig start på en ny skolvecka – tydligen så är läraren jag har i tre ämnen bortrest nu. Vi har 6 veckor kvar till final exams och massor kvar på kursplanen att lära oss innan dess.
PANIK!
Framåt eftermiddagen ringde min lärare och bad mig introducera ett grupparbete i kursen som jag är courserep i. Det betyder att vi har grupparbeten i alla de tre kurser som jag har med honom och att jag borde släppa paniken över att jag inte vet vad jag ska göra/läsa. Nu har jag snarare panik över att jag har fyra grupparbeten i fyra olika kurser. Funderar på hur logistiken ska gå ihop när vi ska ses för att arbeta…

Run Forest, run!

Nu har sportchefen varit på mig och Madde i veckor om att vi ska gå med i friidrottslaget. Vi har bestämt sagt nej. På lördag är det crosscountry i Hall Games och han har tjatat och tjatat och tjatat och nu har vi till slut sagt ja till att springa 8 km på lördag morgon klockan 6. Helt galet. Har nog aldrig varit så fruktansvärt osugen på att göra någonting för Hallen. Om min friidrottande vän Mikaela var här kunde hon kanske komma med lite tips, springa igenom banan med oss och peppa oss till max! Vi har sagt till sportchefen att OM gör vi loppet på 45 minuter så kommer vi vara både nöjda och överraskade… jag hoppas han förstår att det är sant och att varken jag eller Madde är några löpare. Återstår att se.



Dansande lokalbefolkning på stranden


Tittut!

Dags att surfa!

Det rosa huset bodde vi i. Regnet det bara öser ner...


Nu ska jag iväg och introducera ett grupparbete för 40 högljudda ghananer. Håller tummarna för att rösten håller.

4 oktober 2011
Att läsa en kurs som ”individual growth and development” i ett land som Ghana är väldigt intressant. Jag har sett fram emot kursens innehåll sen jag fick nys om den, att analysera hur livets olika faser ställer människor inför olika problem. Men det blev en helt annan dimension. Idag, och förra veckan, har vi pratat om ålderdom och även döden idag. Jag fick sakligt berättat för mig under rubriken ”major health conditions of ageing” att vissa äldre kan råka ut för en ”spiritual disconnect” vilket innebär att deras inre ande blivit ond, en motsättning till normala andar. Dessa äldre människor förklaras då som häxor och blir sända till en by här i Ghana (ja den finns på riktigt). Det räcker med att det går ett rykte om att en äldre persons ande blivit ond/är en häxa för att denne ska skickas bort.

Det hela slutade med en gravallvarlig fråga: Ni har väl häxor i Sverige också Malin?
… eh… nej? Vi har mentalt sjuka men de försöker vi hjälpa, inte skicka iväg…?

Föreläsningen fortsatte och vi gick igenom tidsdimensioner, den som går runt runt runt framförallt. Efter döden når vi ”spiritualization”, blir sedan ”ancestors” och sedan blir vi reinkarnerade i en ny människa. Har man skött sig kan man till och med komma till samma familj. En i klassen frågade om han kunde återfödas som en Europé… föreläsarens svar blev att ”Malin kan födas som en afrikan i nästa liv, men det kommer fortfarande vara hennes ande trots att hon blivit svart”. Om jag ska återfödas vill jag nog inte bli människa igen. En örn kanske vore något..?

Låt den rätte komma in

I söndags var jag på middag hos min lärare!
Han sa i förra veckan att han ville bjuda in mig på middag med hans familj. Säga nej kändes lite otacksamt face to face och han nämnde ju faktiskt en familj och så småningom även en fru, bingo - middag it is!
Han hämtade upp mig med sin bil och vi åkte till deras hus där jag blev bjuden på fufu, den gick ner helt okej. Det bästa var att hans fru inte åt upp all sin mat så jag kände att det var okej att lämna samma mängd som hon lämnade. Vi hade faktiskt jätte trevligt, kändes som om man umgicks med vänner (läraren är 35 år och frugan 30). De hade ett jämställt ”västerländskt” förhållande vilket var en lättnad. Deras son ”Kobi” på 10 månader var hur söt som helst. Han var nyfiken på mig men också lite rädd för spöket som invaderat deras hem. Har funderat på det förut men blev extra tydligt nu: har du sett någon vampyrserie eller film? Min föreläsare säger följande:

”Nu när du blivit inbjuden till vårt hem så ska du veta att du alltid är välkommen hit. Du behöver inte ringa först eller någonting, det är bara att komma förbi, om du är hungrig får du mat…”

Kan inte hjälpa att dra paralleller till vampyrserier. Gosh, vilken nörd jag känner mig som nu, har nog tittat för mycket på tv. Faktum är att Harriets familj sa precis samma sak när vi varit på middag hos dem. Just frasen ”invited into our home”…

I övrigt så vann vi fotbollen. Blev dessutom erbjudna platser i Cape Coasts damlag i fotboll av lagets tränare som letat nytt folk vid finalmatchen. Samtliga matcher spelades på söndagar så det var inget för oss som vill hinna resa och se landet lite på helgerna. Annars har det pluggats en del; min första assignment blev bra (hoppas läraren håller med). Lite krångel med att skriva ut den bara, strömavbrott och grejer…
Nu har vi inte haft vatten sen i fredags morse så rundorna med hinkar upp i trapporna har börjat igen.
Kwame Nkrumah Hall får en ansiktslyftning. Eller ja, de håller på och målar om alla ytor så det börjar se riktigt fräscht ut! Frågan är varför de inte fixar sånt under sommarlovet….

Lökarnas tid har onekligen anlänt

I lördags kväll var vi ute och dansade lite på ett lokalt ställe. Det var galet varmt men härlig stämning! Folk gick runt med handdukar runt halsen. Som tur är var alla svettiga så det kändes mer överkomligt att vara mer eller mindre genomsvettig. Det börjar för övrigt bli jäkligt varmt här på dagarna. Vet inte riktigt vad man ska ha på sig för att hålla värmen borta och inte se lika svettig ut… Madde hade helt fel lösning idag dock: hennes ljusblå skjorta var rätt fläckig när hon kom hem! Själv såg jag ut som om jag precis avklarat ett träningspass när jag kom till CIE imorse, det rann längs både armar och ben. Man får väl satsa på vitt eller mönstrat, och pösigt istället för åtsittande. Sen kanske man ska sluta gå så nedrans fort och försöka komma in i afrikanernas lunk istället… men då får man ju inte sova lika länge!

Det mesta dricks/äts ur påsar här. Ovan: en shot.
I övrigt: vatten, mjukglass, yoghurt...


Svettiga pojkar efter dans på stan, Domenic, Jordan och Iversson


Vill avsluta med att tacka min syster som skickade fina höstbilder till mig häromdagen! … och alla som följer mig och kommenterar såklart! Ta hand om er allihopa.
2 månader avklarade, 11 veckor kvar!