About 50 marriage proposals later
Slutord,
18 december 2011
Mina första åtta veckor i Ghana var riktigt tuffa. Hade någon sagt till mig då att jag vid denna tidpunkt för hemresa skulle känna mig så kluven och sorgsen för att lämna detta underbara, vackra land och alla människor jag mött, då hade jag antagligen inte trott dem.
Jag är så otroligt glad och stolt över att jag åkte till Ghana och att terminen blev så lyckad.
By Gods grace, som de hade sagt här nere. I’m eternally grateful.
Nu är final exams slut och alla har åkt hem.
Själv sitter jag på universitetets guesthouse i Accra i väntan på mitt flyg hem imorgon kväll/natt. Det här är nog första gången jag är helt själv på väldigt länge. Det känns bra att vara här, ”på väg” fast ändå kvar. Igår var det sååå tyst i Kwame Nkrumah Hall, skönt och spöklikt på samma gång. Imorgon ska jag försöka ta mig in till centrala Accra för att döda lite tid och göra några sista inköp på dagen. Sen bär det av hemåt. Min coping strategi att leva i förnekelse funkar riktigt bra faktiskt, får se hur det går när jag kommer hem till kalla Sverige.
De sista två veckorna här har varit helt fantastiska med vänner, musik, sol och svett.
Ghanansk filosofi och vistelsens theme song: Demarco – I love my life.
http://www.youtube.com/watch?v=dlFpFReDzt0
Ghana när det är som bäst helt enkelt.
Underbara Cape Coast, ”hemma”. Här känner man sig trygg. Här dansar folk på gatorna. Här trängs taxibilarna längs marknadsgatan. Här tutas det och säljs fisk från brickor burna på huvudet. Här kan man tillräckligt mycket för att inte tas för en turist. Här luktar det randomly salamikorv mitt i natten. Här trycker hettan så svetten rinner. Här minglar mina vänner på campus. Här trivs man.
Hej då.
Har svårt att tänka mig hur mycket jag kommer sakna det här stället. Hur mycket jag kommer sakna mina vänner, mina lärare, naturen, allt. Jag hoppas att jag en dag får återkomma.
"I’m coming home, I’m coming home, tell the world that I’m coming home".
Favvo-rasta butiken i Cape Coast
Ghanansk grönska på väg från CIE mot Kwame Nkrumah Hall
En vän på marknaden bakom vår hall.
Hej då Shelby...
I min familj gillar vi att spara på påsar... faktum är att jag fick användning för nästan alla när jag packade!
Så länge får jag leva på hoppet, one day I'll be back!
Välkommen hem Malin! Vi längtar efter att träffa dig! Separation är alltid svår! Man får vara ledsen men glad att du träffat alla dem du nu har skilts ifrån! Kram mamma