Lost along the way

30 december 2011
Jaha, så var man hemma i Sveadala igen.

Folk tar rollen av sportjournalister och frågar mig:
"Hur känns det?"


Jag kan inte hjälpa att undra lite lätt vad folk faktiskt vill ha för svar.
Antagligen att jag saknat dem.
Att det känns helt underbart att vara hemma.

Jag har verkligen saknat människorna här hemma,
jag har verkligen saknat den svenska maten,
jag har verkligen saknat att känna mig fräsch en hel dag utan att duscha,
att gå en hel dag utan att svettas en enda droppe.

Men hur känns det. Jo det ska jag tala om.
Det känns inte alls.

"Echo, echo, echo, echo..."

Jag vet inte hur det känns. Jag är nog rätt tom.
Jag saknar solen.

Har hur som helst haft en underbar jul hemma med min stora familj.
Jag är hur glad som helst att mormor sitter med oss här idag. Det trodde vi inte när jag var i Ghana.
Älskar hur mormor höjer sitt glas i en skål efter middagen på annandagen:

"Det här var den trevligaste sommarfesten jag varit på på länge!"

Hon är så härlig. Mamma skrattade så hon grät.

Nu sitter jag här med huvudet i skolböckerna dagarna i ända. Kände mig så stressad att jag trodde jag skulle spy en dag. Nu har jag kommit fram till att om jag inte klarar den här kursen - så gör jag inte det. Det är okej.
(Missade en obligatorisk kurs i höstas som de vill att jag gör innan nästa termin börjar, projektorienterat arbete och hälsoekonomisk utvärdering...). Tittar ut genom rutan och önskar att jag hade lite mer fritid nu när jag väl är hemma. Jobbar jag riktigt hårt så får jag åka till fjällen med mina vänner nästa vecka, det är min morot!

Igår körde pappa och jag tur och retur till Göteborg över dagen med ett flyttlass. Väckarklockan ringde 3,45, men nästa år kanske man hinner sova lite om man har tur ;)
Va jätte kul att köra lite bil igen.Blev ju någon typ av comeback med tanke på att jag inte kört sedan... hm... jag har ingen aning. 1,5 år? Perfekt träning att det var spösnö/regn och storm just denna dag!


För det är Kalle!

Hur kan man inte sakna dessa, omöjligt! :)

Pojkarna leker med sina nya leksaker!

Mamma hoppar längdhopp på Kinect!


Mina underbara göteborgsvänner hade lämnat en välkommen-hem present
i min lägenhet! Ni e ju bara för goa! Annars var lägenheten väldigt tom...

... men efter någon timme hade jag lyckats ändra på det!
Välkommen hem då! Om jag skulle hävda att det är ett ordnat kaos, -
då ljuger jag. Det är definitivt inte ordnat, men det finns en gräns för hur mkt
man hinner göra tur och retur sthlm-gbg på En dag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0