Bzz Bzz

2 december 2011

Nu bar det av till Kumasi igen i ottan. Vi åkte och såg en sjö som blivit till av ett meteornedslag, Lake Bosumtwi, fin natur! Dagen innehöll massa resande – såsom så många andra dagar denna resa. I tro-tron från Kumasi ut till sjön fick vi en speciell upplevelse då jag och Shelby satt inklämda på varsin sida av en stor afrikansk dam vars armhålesvett rann ner för våra armar. Samtidigt satt en man bakom Shelby och sjöng högt till musiken i hans hörlurar och längre fram i bussen stod ”konduktören” och sålde mystiska läkemedel…

Dagen därpå fortsatte resan mot Mole National Park och målet för dagen var att nå ”Larabanga”, en liten muslimsk by i närheten av parken. Efter en sex timmar lång bussresa, som faktiskt var riktigt härlig med musik i öronen och vacker natur utanför rutan, blev vi avsläppta i en by. Där spenderade vi lite Africa time innan en buss som skulle passera Larabanga dök upp. Bussen var full så vi fick ståplats. Hitintills hade det varit fina asfaltvägar men nu blev det självklart guppiga ”dirt roads”. 2 timmar senare var det kolsvart ute och vi vinglade ut ur bussen på trötta ben i Larabanga. Efter en 20 minuters promenad i mörkret kom vi fram till boendet som var helt okej standard, om än lite mycket småkryp under natten.

Helt okej standard: Varsin säng (Maddes gick sönder), en halvfungerande blå lampa, en halvtät dörr, inga myggnät, bucket showers ute i det fria och en gemensam toalett utan lampa (då det inte fanns rinnande vatten fick man självklart spola genom att hälla vatten för hand i toan). Hade det här varit fyra månader sedan hade jag antagligen bedömt situationen annorlunda.

Klockan sex nästa morgon cyklade vi de sista 6 kilometerna till nationalparken. Där började vi med en ”hike” på två timmar. Vi såg: en badande elefant, en krokodil, många små apor, antiloper och gaseller. Riktigt lyckat med andra ord och det var härligt att få komma ut i naturen på riktigt för första gången på hela Ghanaresan! Hotellet i nationalparken var lyxstandard i våra ögon, särskilt på grund av att de hade en pool. Där och i skuggan chillade vi medan vi väntade på våra rum i ca 4 timmar… På eftermiddagen åkte jag och Madde på jeep safari. Vi såg inte så mycket mer än vad vi redan sett men det var kul att sitta på taket på en bil och se solen gå ner över den afrikanska savannen.

Runt boendet på kvällen såg vi massa Pumba och även några Rafiki (från Lejonkungen).

Nästa morgon åkte killarna på jeep safari och tjejerna tog sovmorgon. Själv hade jag en helt fantastisk picnic-frukost på en utsiktsplats där jag satt och spanade över två elefanter som chillade på savannen. Trots att frukosten bestod av vitt bröd och lite groundnuts (jordnötter) så var det nog en av de bästa frukostarna jag någonsin ätit i hela mitt liv.
Dagen fortsatte i samma tecken med en timmes sol och bad i poolen innan vi begav oss till Larabanga igen. (Shelby, Madde och Steve fortsatte sin resa hemåt Cape Coast redan nu.)
Jag och Jordan undersökte Ghanas äldsta moské som är cirkus 700 år gammal. Vi hade tänkt fortsätta mot Wa, i nordväst, samma eftermiddag och spenderade nu några timmars Africa time då vi höll tummarna för att en buss eller bil skulle passera åt rätt håll. Till slut kom en bil med ett stort flak som vi och 4 andra vita damer fick lifta med. (Vägen var densamma som vi förra gången hade ståplats i buss i 2 h). Den här gången tog det 2,5 h och rumporna var möra och kläderna samt huden orangea (från vägen) när vi kom fram, en upplevelse! Måste säga att vi hade riktigt flyt den här dagen som lyckades ta oss till Wa, 3 timmar med en tro-tro avslutade färden.

Vad sägs om lite alternativa färdmedel, vi kan ju lika gärna prova allt nu när vi väl börjat!

På morgonen tog vi en tro-tro till Wechiua som är den närmaste, något civiliserade, byn när man ska ta sig till Hippo Sanctuary. Efter några timmars Africa time på Hippo Sanctuary´s kontor hade klockan hunnit bli 11 och två cyklar var framkörda åt oss. Let´s do this!

Nu följde en 20 kilometer lång cykeltur på en grus/sandväg. Solen hettade, packningen (inklusive mat och vatten för två dagar) tyngde på ryggen och solskyddsfaktorn sved i ögonen. Växlarna på min cykel var trasiga och den enda som fungerade var nr 3 av 21. Jag kunde alltså bara trampa i uppförsbackarna. Trots detta så tycker jag ändå att det var ganska trevligt. Det tror jag inte att Jordan höll med om…

Efter några timmar vid vårat mycket primitiva boende så bar det iväg till Black Volta River och där spenderade vi lite mer Africa time medan en träkanot från andra sidan floden tömdes på vatten och togs till vår sida (cirka 2 timmar). Den läckte lite med det fixades snabbt med lite lergegga. Framåt solnedgången paddlade vi ut och i skymningen såg vi TOLV stycken flodhästar på ett avstånd av knappa 20 meter. Mäktigt!

Där satt vi i vår läckande träkanot 20 meter från de 2-3 ton (per styck!) tunga flodhästarna. Jag kände mig tämligen liten.

Fick dessutom chansen att besöka Burkina-Faso då floden utgör gränsen mellan de båda länderna. Tyvärr fick vi inga bra bilder på djuren då dagsljuset var minimalt, men det känns som en petitess!
Nästa dag var cykelturen enklare då det inte är samma tryckande hetta på morgonen som det är runt 12 på dagen. Rumporna var ömma men vad gör väl det när man får uppleva en vardagsmorgon på Afrikas savann?! Underbart att se de små glada barnen traska till skolan längs vägen med sin matskål i handen. De måste ha med sig en egen skål för att få lunch i skolan. De hade inga skor med dem var glada ändå!

Resdag: 20 kilometer cykel (2 timmar på grus/sandväg), 1,5 timme tro-tro, 5 timmar tro-tro, 2 timmar tro-tro, 30 minuter promenad.

Det blev en spännande resdag. När vi efter mycket om och men kom fram till Wa med den första tro-tron så fick vi meddelat att nästa buss till Kumasi inte gick förrän på kvällen, men att det skulle gå en tro-tro när den blev full. Jag som lovat mig själv efter tidigare missöde i tro-tro att aldrig mer åka på långresa med sådan fick tänka om. Resan var jobbig, nackdelen med tro-tro är ju att sätena är låga så man inte kan vila huvudet (dvs. sova) och benen har minimalt med plats. Det visade sig också att vi inte var på väg till Kumasi utan till Techiman som var sista stoppet… suck. Där fick vi ta en ny tro-tro den sista biten som var på ungefär 2 timmar. När vi väl hittade ett boende som inte var fullt för natten i Kumasi så stupade vi i säng.

En berättelse i berättelsen: Mobilen

Ja, nu var det ju så här att under vårat första besök i Kumasi innan vi åkte till Mole National Park så försvann min mobil. Det var oklart om den trillat ur fickan eller om den blivit snodd ur densamme. Jag var lite ledsen. Inte direkt för att själva mobilen var borta utan mer för att mitt ghananska simkort med alla mina nya kontakter var borta. Mobilen var fortfarande påslagen och vi ringde och ringde under det första dygnet. Till slut så svarade någon när vi ringde kl 5 på morgonen från Larabanga nästkommande dag! Lite oklart vad som bestämdes med det lät som om jag skulle kunna få tillbaka telefonen mot pengar. Vi fick ett nummer som vi skulle ringa när vi kom tillbaka till Kumasi. Det gjorde jag och Jordan när vi anlände och det visade sig att det var en taxichaufför som hade min mobil och han visste var vi befann oss. Efter lite Africa time så mötte han upp oss vid boendet och där var den, kantstött men ack så vacker, min mobil! Chauffören blev överlycklig för mina 20 Cedi som han fick (ca 90 kronor) och jag var överlycklig över att kunna kontakta mina kursare igen!

Efter shopping i Kumasi (Jordan åkte hem på morgonen) kom jag hem till Cape Coast <3

Den 24 november firade vi Thanksgiving med amerikanarna och några ghananska och en nigeriansk vän! Det var mycket gott och super trevligt!
Några dagar av hysteriskt pluggande inför mina två första final exams följde och tisdag och onsdag denna vecka så avverkade jag dessa. 2 av 5 klara, underbart! Om jag inte helt missbedömt de 3 uppsatsfrågorna som vardera final bestod av så tror jag att jag har en god chans att få godkänt.

Nog för att jag är trött, men vem tackar nej till 12 timmar i fängelse?

Igår var det upp i ottan, här ska man inte vila bara för att man avverkat några finals inte! Det var nämligen ”World AIDS Day” och PPAG skulle ha en free clinic på Ankaful Prison. Dagen blev otroligt krävande då vi arbetade hårt utan vatten och mat (mellan 6-18). Resultatet var i mina ögon väldigt bra, över 150 fångar hann vi testa för HIV och STI (sexuellt överförbara infektioner), och vi delade ut massor av gratis medicin till de som behövde. Härligt att få vara med och göra en insats en dag som denna :)

Idag ska jag, Jennifer från PPAG och Shelby gå till stranden. En ledig dag tycker jag att man är värd innan det hysteriska final exam plugget ska fortsätta!
Ursäkta att det blev så långt, bra jobbat du som orkade läsa ända hit!

Här kommer lite bilder!

En liten översikt från resan.

Svettig tro-tro färd mot Lake Bosumtwi

Utsikt från min picnic-frukost.

In-action!

Burkina-Faso till höger, Ghana till vänster. På Black Volta River.

Jag lovar, det är flodhästar, om än lite otydliga...

2 weeks to go