Akwidaa beach och ännu en förkylning

27 september 2011

Första matchen i hallgames, fotboll, vann vi med 5-0!
Onsdagen, dagen efter matchen, kände jag mig hängig och riktigt nere. Kändes som om jag höll på att bli sjuk igen, det spöregnade dessutom hela dagen i kombination med strömavbrott, så plugga gick inte heller (blött på balkongen i ljuset och inne var det mörkt). Jag och Shelby satt mest och deppade tillsammans, tur att man har andra som känner likadant ibland!

Nej vi har ingen rätt att kompensera er..?

På torsdagen var jag riktigt seg men jag och Madde tog oss till Vodafone för att se om de kunde/hade löst problemet med våra mobiler än. Det hade de inte. På två timmar provade de att ändra En inställning och bad oss att prova ringa och skicka sms till Sverige (på egen bekostnad) för att se om det funkade – det funkade inte. Vår fråga – vad ska vi göra då då? Svar: vi har gjort allt vi kunnat, jag vet väl inte vad ni ska göra…
Snacka om service minded, kompensation (för alla sms vi skickat som inte kommit fram, för alla gånger de velat att vi ska ”prova” om de funkar) var det inte tal om, de hade tydligen inte rätt att ge kompensation, för något…
Gick därifrån med ett mobilt bredband istället, kändes riktigt jävligt att spendera mer pengar hos dem, men de är rätt ensamma på marknaden vad jag vet så var så illa tvungen. Nu har jag åtminstone internet hemma.

Satan i gatan

När vi kom tillbaka från Vodafone la jag mig för att vila en stund. Vi hade ju fotbollsmatch på eftermiddagen så tänkte att en Ipren och lite vila skulle göra susen… Jag kom inte upp ur sängen igen på flera timmar. Var riktigt besviken, fotbollen är ju ljuset i mörkret här nere, hade verkligen sett fram emot att spela igen. Men med feberfrossa och en snuvig näsa blev jag kvar hemma. Som tur är vann de matchen (1-0) så vi gick vidare till final.

På fredagen var jag fortfarande dålig men vi tog vårt pick och pack och drog västerut längs kusten. Efter en lång resa kom vi i mörkret fram till Green Turtle Lodge i närheten av byn Akwidaa. Sista timmen i den skumpiga tro-tron var det kolsvart runt omkring oss. Då och då passerade vi mindre byar då vi såg människor gå runt med ficklampor och någon enstaka eld brann. Snacka om långt från vår svenska vardag, att inte ens ha el. Dessutom blir det kolsvart runt 18,30 här varje dag.

På lördagen hade vi otur med vädret, det var mulet och duggade lite till och från. Vi promenerade längs stranden till Akwidaa vilket visade sig vara den mest primitiva by vi sett hitintills. Ungarna i byn satt som klistrade vid oss och det var riktigt skönt att komma därifrån (med en påse ris till lunch). Kvällen var riktigt lyckad, några sydafrikaner som var där tände en stor eld på stranden och parkerade sina bilar med musik bredvid. Helt underbart att sitta där i värmen från elden och lyssna på musik och höra vågorna slå in mot stranden!

Another day in ”paradise”

Självklart var det strålande väder på söndagen när vi skulle åka hemåt. Fick knappa två timmar på stranden (9-11) men det kanske var tur att det inte blev mer i den starka solen. Efter en stunds solande tog jag och Jordan en promenad längs den långa stranden och plaskade i vattnet, underbart vackert! We’ll be back!

På måndagen fick jag två grupparbeten introducerade och en home assignment i social psykologin som ska bli riktigt kul! Rösten/halsen kärvar och förkylningen släpper inte, men känns som om Ghana börjat växa lite i mina ögon till slut vilket är skönt. Troligen är det tanken på att det inte är så långt kvar nu som slagit rot. Vi börjar bli stressade över hur vi ska hinna med alla weekendresor som vi vill göra!

Idag är det final i fotbollen. Jag vill vill vill vill vill så gärna spela!!! Är helt inställd på att göra det också trots min hesa hals, det är ju trots allt final! Vi får se om coachen låter mig spela trots min bristande fysik. Mycket troligt.


Vy mot stranden från Green Turtle Lodge


Gruppboende på madrasser med myggnät, slitna resenärer


Kvällschill vid brasan

Steve och Shelby badar


Akwidaa...

Bumpy ride!

Hoppas hösten är snäll mot er där hemma och att era förkylningar, precis som min, släpper snart!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0