Bzz Bzz

6 september 2011

I lördags var det festivaldags. Innan den var vi uppe och joggade 45 min vid 5-tiden på morgonen, crazy! Åter till festivalen: Massor med människor, även turister så vi fick en liten dos av ”andra vita människor”. En karneval med guldbeklädda hövdingar/kungar passerade under några timmar. En av de som jobbar på CIE, Isaac, bor längs huvudgatan i stan så från hans (mammas) hus kikade vi. Sedan bjöd hans mamma oss på lunch, fufu. Det ser ut som en degklump i en soppa med kycklingbitar i! Degklumpen är matbananer ihopbankade med cassava, vilket är någon typ av rot. Ghananerna tuggar inte på degen utan man ska svälja den hel eftersom den inte smakar så gott. Vi tycker den är ganska neutral i smaken och det är helt okej att tugga den lite lätt. Tyvärr har jag inte hunnit bli så värst förtjust i rätten (den har en förmåga att växa i munnen) så jag lyckades inte kämpa ner hela.

Bye bye Brian

På söndagen var det dags för Brian att åka hem till USA. Han vantrivdes här och kom fram till att han inte ville offra en termin på att vara olycklig. Riktigt trist att han åkte, det var jag, Madde och han som umgicks mest. CIE bad honom att skriva ner varför han ville åka hem tidigare. Det blev 2,5 A4 med punkter på varför varav vi andra kan hålla med om nästan alla punkter. Förhoppningsvis kan de ta det hela till sig som feedback vilket skulle kunna gynna oss som är kvar.

Glädje på Ghana vis

Innan Brian åkte kom han över till oss för att säga hej då. Han höll i en bucket och sa ”I come bearing gifts”. Jag sken upp som en sol – ”water!!!”. Nej, det var inte vatten, det var egentligen mycket bättre än vatten men att jag någonsin skulle bli så glad för en hink med vatten blev jag till och med själv förvånad över. I hinken var det lite diskmedel, smör, havregryn och sylt som han inte hunnit äta upp själv.

Med en doft av mögel

Det mesta har en doft av mögel, men när man upptäcker att hälften av de kläder man tagit med sig, inklusive örngott, lakan, väskor och jackor, har vita fläckar och ludd på sig i kombination med denna unkna lukt… då blir man mindre glad.
Hata är ett starkt ord. Jag hatar mögel.
Tips mottages tacksamt på hur man undviker att få mögel på sina kläder som hänger i garderoben.

Monstermåndag. Föreläsaren stod och väntade på mig utanför föreläsningssalen då jag anlände 6,25 på morgonen. Så att vi skulle kunna gå in tillsammans och sedan börja föreläsningen. Efter denna skulle han hålla handen igen och innan vi skildes åt fick jag en inbjudan hem till honom där han skulle laga fufu åt mig… Jag sa att jag hade lite svårt för fufu.

Några av de frågor min lärare som jag har i 3 av 5 kurser fått mig att svara på inför klasserna:
* Hur mycket väger du?
* Är du gift?
* Varför är du inte religiös?
* Vad är din max/min åldersskillnad i val av partner?
* Vilken hand använder du för att torka anus?
Helt normala frågor. Dessa ställdes endast till mig och inte till någon annan.
Känns som om alla känner mig ganska bra nu i jämförelse till att jag inte ens känner igen 1/5 av dem… Den sista frågan kanske behöver en förklaring: i Ghana är det ”förbjudet” att vinka, hälsa, växla pengar eller liknande med vänster hand – detta för att den används till… Mitt svar var toalettpapper.

Förra veckan fick jag en förfrågan som gjorde mig väldigt arg. En kille som jag har två kurser med och växlat något ord med ringde mig. Han sa att han ville fråga mig något. Sedan sa han att han hade lite dåligt med pengar och frågade om han kunde få ett lån av mig…
Han känner mig inte ens?! Varför, varför, varför måste de anta att man är rik/har pengar bara för att man är vit?! Visst jag har det säkert bättre ställt en honom – men det är för att jag har jobbat och sparat pengar i åratal för att kunna åka på utbyte. Vi är fattiga studenter som vänder på kronorna precis som dem! I Sverige skulle man knappt be sina föräldrar om pengar om det inte var på liv och död, utan alltid försöka lösa det själv först genom jobb/dylikt. Snacka om kulturskillnad. Här ringer man första bästa oburoni (vita människa) och ber om ett lån… suck.

Igår började min kurs i Social Psychology. Det är kvällsföreläsning 18:30-20:30 och i slutet av denna hade man myggbett överallt och insekterna i mörkret utanför överröstade nästan föreläsaren. Kvällsföreläsning är helt enkelt inte ett vinnande koncept.



Guldbeklädda hövdingar på ingång!

Fufu in tha makin!

Steve och Shelby med brinnande läppar av den superstarka soppan!

Så galet mycket folk! Vi tappade bort Jordan men hittade honom efter 20 min via sms..!

Vi rymde via en lugnare sidogata!


Så snart föreläsningarna kommer igång ordentligt (alla 5 kurser) och jag får koll på kurslitteratur så hoppas jag att saker kommer kännas lättare och ordna upp sig! Vi kanske till och med kan komma att trivas här!
Hoppas att det inte är för mycket begärt :)