En helg i Accra
12 september 2011
Nu har samtliga av mina kurser börjat vilket känns helt underbart! Fortfarande uteblir föreläsare lite då och då vilket gjorde att jag förra veckan var föreläsningsfri tisdag, torsdag och fredag. Spenderade tiden med att plugga samt hänga på stranden på torsdagen. Jag och Jordan har bestämt att det är vår stranddag då ingen av oss har föreläsningar då. Vi får se om vädret och studiemängden tillåter det! Nu har de förhoppningsvis roddat klart med lektionstider också och äntligen hittat en sal som rymmer hela gruppen studenter i social psychology. Den salen invigs nästa vecka, idag fick några sitta utanför klassrummet och några på bord längst bak, vi är ungefär 170 stycken. Resten av schemat har artat sig så att jag är föreläsningsfri både torsdag och fredag framöver.
En helg i hufvudstaden
Äntligen skulle vi upptäcka Accra! Klockan 6,15 på lördag morgon drog vi från Kwame Nkrumah men med lite Africa Time så var vi inte på en buss till Accra förrän efter 8. Tack vare sjuka trafikköer när vi närmade oss var vi inte framme förrän 12,30. Vi åt en underbar västerländsk lunch bestående av pommes, ketchup och en marinerad, grillad kyckling (nästan filé!). Träffade Sofie från klassen i Göteborg (efterlängtat!) och hon och hennes kille Jens hängde på till Accra Mall. Härligt med AC och lite civiliserade influenser men köpcentret levde inte riktigt upp till förväntningarna. Vi fortsatte till en marknad där vi fyndade lite second hand innan vi åkte till boendet för att fräscha upp oss. På kvällen blev det utgång. Det var trevligt men faktum är att de spelar sjukt hög musik. Musiken är bra till en början men efter några timmar då man fortfarande inte känner igen en enda låt och ingen är på engelska så börjar man lessna lite.
Kulturella skillnader: Killarna är först på dansgolvet här och står gärna i grupp med varandra och dansar. Se upp för dansanta ghananska tjejer, de gnuggar sig gärna mot andra tjejer som de inte känner.
Nästa dag körde jag och Madde vårt eget race medan killarna, Steve och Jordan, var iväg på sitt håll. Vi kikade på Sofie och Jens boende vilket var väldigt mysigt och hemtrevligt! Sedan drog vi på marknad och fyndade, bland annat ett par fotbollsskor för cirka 50 kronor, värt! På marknaden råkade jag ut för ännu en kulturell skillnad, om man nu kan skylla det hela på det.
Följande utspelade sig:
Jag står och pratar med några försäljare som jag ville köpa shorts av medan Madde provar jeans en bit bort. De börjar prata på Twi (eller något annat ghananskt språk) varpå jag föreslår att de ska prata engelska så att jag får vara med i konversationen.
Mannen närmast säger att jag nog skulle skratta om jag visste vad de pratade om.
Han forstätter som om deras diskussion var den mest naturliga i världen: We were discussing whether you were the kind of person who makes noises in bed or not.
Mannen bredvid förtydligar: In a romantic way that is…
Hädanefter ska jag inte be någon att prata engelska utan förbli lyckligt oförstående.
Hemresan gick betydligt smidigare på 2 timmar ända fram till Kwame! Tyvärr märkte vi att våra eluttag gett upp igen så maten i kylen luktade mindre trevligt och var rumstempererad. Brödet i butiken var slut så det vara bara inse att vi inte skulle få frukost innan måndagsföreläsningen klockan 6,30. Däremot fick vi en härlig känsla av ”home sweet home” när vi klev ur minibussen och traskade stigen upp mot Kwame Nkrumah Hall.
Av min lite annorlunda föreläsare som jag inser att jag inte förstår kan jag idag ha fått två rapporter att skriva… det är lite oklart. För det första skulle jag ta med en tolk och åka ut till någon by (fick inte välja någon i klassen som tolk)… och för det andra skulle vi boka ett datum då han skulle ha privatföreläsning för mig på hans kontor i ämnet ”puberty rights” så att jag skulle kunna ”bli en av dem på riktigt” och kunna skriva en bra uppsats om det sen. Imorgon tror jag att han ska få förtydliga om han konstant skämtar eller om jag förväntas skapa någon form av rapport.
Nu håller jag tummarna för att eluttagen fungerar framöver. Jag har saknat min grötfrukost, mobilbatteri, att kunna använda datorn och att ha ett kallt kylskåp…
Som de längtat, och i Accra fick de åter mötas!
Ghananer är väldigt dåliga på att använda papperskorgar, kanske pga bristen på dessa.
Utekväll i Accra
